(tillbaka)
Den svarta solen symboliserar ett tillstånd som liknar döden. Symptomen har karaktär av depression. C.G. Jung tolkar det som ett dissocierat själstillstånd då meningslöshetens och förtvivlans sol lyser över alkemisten. Men på grund av den själsliga träningen så har alkemisten möjlighet att utstå denna själens natt. Han koncentrerar sig och ägnar sig åt meditatio och imaginatio. Det är själsliga tekniker för koncentration och kontrollerade fantasier. På grund av att hans medvetande tidigare har tränats på det andliga planet så kan han utstå själens mörka natt.
Historiskt har alkemisterna haft mycket olika syn på nigredostadiet. Många alkemister menar att det är en mycket svår och farlig process medan andra har uppfattat den som en långvarig melankoli. Därför framställs nigredostadiet på bild väldigt olika. Ibland ser man alkemisten i vila i naturen, med ett melankoliskt leende på läpparna. Ibland befinner han sig i förruttnelse (putrefactio) i en kista. På bilden ser man kungen bli “bakad” i en ugn såsom Serpens Mercurialis blev behandlad.
De olika
erfarenheterna av nigredo kan bero på alkemistens personlighet, tidigare
livserfarenheter samt hur fullständigt den föregående processen
(den cirkulära destillationen av anden) fullgjordes. Den sistnämnda
processen leder fram till den lilla konjunktionen vilken når sin höjdpunkt
i albedo (se nästa sida). Men i nästa fas inleds den cirkulära
destillationen av själen som leder fram till den stora konjunktionen under
rubedo.
I denna tolkning är principen bakom nigredo att själens
komponenter måste brytas isär för att en transformation av
personligheten ska kunna ske. När själen är hel igen återuppstår
alkemisten. Han är då pånyttfödd som en ny människa.
En vanlig symbol är att kungen brutalt dödas och hans lemmar
separeras. Denna process kallas mortificatio. Det liknar den antika
egyptiska Osiris-myten.
Det vanliga begreppet “kungen” kan psykologiskt beteckna det jungianska begreppet Självet men kan möjligen dessutom beteckna alkemistens ego. Dessutom kan “kungen” syfta på Mercurius Senex eller Saturnus som är symboler för prima materia. Det verkar som alkemisterna använder symbolen olika. Om alkemisten lyckas fullborda den cirkulära destillationen av själen och kroppen och därmed uppnår den stora konjunktionen så har egot blivit detroniserad. En ny “högre” personlighet har tagit över. Denna produkt av processerna (multiplicatio) under rubedo är Rebis — en konjunktion av de psykiska elementen av vilka egot är ett.
Vanliga symboler förknippade med nigredo är den svarta solen, korpen, det gröna lejonet samt den svarta, vinglösa draken. När mörkret är som svartast, i den djupaste nigredo, uppstår plötsligt fläckar av vithet. Nu inträder albedo. Det är gryningen som förebådar solens uppgång. Albedo symboliseras ofta av ett vitt skelett. Genom putrefactio (förruttnelse) har ju köttet avlägsnats. Alkemisten har tagit sig igenom det djupaste mörkret…
© M. Winther, 1998