Millennarism

(har tidigare varit publicerad i Coniunctio nr.1 årg.1. Diskussionen om symbolbetydelsen av ‘www’ är vid närmare efterforskning långsökt)

Nu när vi går in i det nya årtusendet kan det vara lämpligt att påminna om en föreställning kallad millennarism eller kiliasm (efter grekiskans ord för 1000). Millennarism avser den eskatologiska åskådning (ang. de yttersta tingen) som förväntar sig Messias återkomst i samband med väldiga prövningar på jorden, samt hans upprättande av det paradisiska tusenåriga riket på jorden. Denna ståndpunkt kallas noggrannare för premillennarism medan postmillennarism avser ståndpunkten att Messias återvänder först efter millenniet och därvid verkställer den yttersta domen. Den tredje ståndpunkten är amillennarismen där profetiorna spiritualiseras, dvs. profetiorna anses inte avse verkliga skeenden på jorden eller alternativt att dessa skeenden redan har förverkligats i historisk tid, i någon mening.

Under medeltiden var Augustinus (354-430) amillennaristiska ståndpunkt förhärskande. Augustinus menade att Johannes Uppenbarelse skulle tolkas symboliskt och kyrkan bekämpade därmed de millennaristiska rörelserna som förutsade samt väntade på apokalypsen. Likväl samlades människor i massor i Rom och Jerusalem vid förra millennieskiftet. Många förväntade sig att den yttersta domen skulle inträffa vid slutet av millenniet. De hade skänkt bort alla ägodelar till de fattiga i hopp om förlåtelse för sina synder vid den yttersta domen då hela jorden skulle bli lagd i aska. Nu inför det andra tusenårsskiftet bävar myndigheterna i Rom och Jerusalem inför en eventuell anstormning av människor i millennaristiskt rus.

Millenniebegreppet kommer av en gammal judaisk spekulation att skeendena på jorden skulle vara uppdelade i tidsåldrar som motsvarar skapelseaktens sju dagar enligt Genesis 1. En dag skulle motsvara tusen år på jorden enligt exempelvis Psaltaren 90;4: “Ty tusen år äro i dina ögon såsom den dag som förgick i går” samt 2 Petrus 3;8: “Men ett vare icke fördolt för eder, mina älskade, detta, att en dag är för Herren såsom tusen år, och tusen år såsom en dag.” Begreppet “det tusenåriga riket” eller “millenniet” kommer av att man förväntar sig att det sista sjunde årtusendet ska motsvara Guds vilodag i skapelseakten. Enligt Genesis 1 välsignade och helgade Gud denna dag varför också det sjunde millenniet förväntas bli ett välsignat och helgat årtusende. Men för att det ska kunna ske måste Messias återvända med dunder och brak i slutet av det sjätte millenniet och binda Satan så att han inte längre ska kunna förleda nationerna, allt enligt Uppenbarelseboken och den premillennaristiska ståndpunkten. Enligt den kristna åskådningen så avslutades den fjärde tidsåldern med att Kristus steg upp till himmelriket och ärvde all makt i himlen och på jorden. Kristus motsvarar därmed solen som Gud skapade på den fjärde dagen. Enligt denna tidsålderspekulation så inleddes det första årtusendet med syndafallet från Edens lustgård (Genesis 3) eftersom detta i någon mening innebar tidens början. Innan syndafallet levde man ju för evigt. Syndafallet skedde 4000 f.Kr. Av detta följer att 1999 avslutar det sjätte millenniet och enligt den strikta millennaristiska tolkningen måste det välsignade sjunde årtusendet inledas snart.

Den apokalyptiska traditionen (om världens ände) kommer ursprungligen från förkristna traditioner som framförallt finns nedtecknade i den mycket märkliga pseudoepigrafiska Henoks bok samt Daniels bok och andra gammaltestamentliga böcker. Johannes Uppenbarelser bygger på denna tradition. Problemet är naturligtvis att man bokstavstolkar Johannes begrepp om det tusenåriga riket. Ordet “tusen” används inte mindre än 33 gånger i Johannes Uppenbarelse. Det är uppenbart att det är en populär ersättning för ordet “många.” Psaltarens och Petrusbrevets begrepp att tusen år motsvarar en dag är likaledes att betrakta som poetiska metaforer och inte som konkretioner. Apokalyptiska rörelser tenderar att bli självuppfyllande så vi får hoppas att millennaristerna inser att det inte går att förutsäga skeendena och istället litar på Jesus ord i Matteus 24;36: “Men om den dagen eller stunden vet ingen något, inte himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.”

Ur psykologiskt perspektiv är det uppenbart att vi här har att göra med en stark arketyp. Begreppen kring världens död och pånyttfödelse finns i många kulturer. I den fornnordiska mytologin förekommer den som Ragnarök då både gudar och människor ska förintas. Detta ska efterföljas av en ny skapelse då den milde guden Balder återuppstår och härskar över en ny och bättre värld där de få överlevande människorna utgör grunden för ett nytt människosläkte. Dessa begrepp liknar millennarismen där Balder motsvaras av Messias. Finns det då några tecken i tiden som pekar på att vi står inför en ny världsbrand? Den störste auktoriteten på profetians område, Nostradamus (1503-66), förutsade: “År 1999:s sjunde månad från himlen komma skall en skräckstor kung…” Nostradamus ansluter sig därmed till en millennaristisk tradition. Den typiska jungianska tolkningen blir motsvarande som för änglarnas fall såsom det beskrivs i Henoks bok och i Genesis. Ängelns fall från himlen kan tolkas som att en ny arketyp tar människor i besittning när den dyker upp ur det omedvetnas djup, dvs. himlen. Så småningom leder det till ett omstörtande av ordningen, dvs. världen dör och pånyttföds.

Ett intressant sammanhang är att tecknet för Internet, ‘www’ (World Wide Web) motsvarar tecknet ‘666’ eftersom hebreiskans ‘wav’ är det sjätte tecknet i det hebreiska alfabetet, uttalsmässigt motsvarande engelskans ‘w’. Faktum är att hebreiskans bokstäver användes i nummersystemet där siffervärdet motsvarades av bokstavens plats i alfabetet. Angående “vilddjurets tal” framgår i Johannes Uppenbarelse 13;18: “Här gäller det att vara vis; den som har förstånd, han räkne ut betydelsen av vilddjurets tal, ty det är en människas tal. Och dess tal är sex hundra sextiosex.” Enligt Uppenbarelseboken måste man vid den yttersta tiden ha detta tecken för att få köpa och sälja. Det alluderar ju förnämligt till den växande Internetekonomin samt att företagen allt oftare sätter ett ‘www’ framför sina namn på skyltar och fasader. Enligt Uppenbarelseboken skall hela världen tillbedja vilddjuret. Man tänker genast på webben och hur människor sitter framför sina bildskärmar och “tillber.” Ekonomer varnar nu för Internetekonomin som ett “djävulens bländverk” eftersom det alltmer liknar en ekonomisk bubbla som hotar att spricka och orsaka stor samhällsskada. Man ska kanske inte avfärda millennaristiska profetior alltför lätt.

Forest