Henoks liknelser är den mest kraftfulla
messianska profetian från förkristen tid. Den var en mycket populär
inspirationskälla bland de tidiga kristna, men efter att Henoks bok i dess
helhet förbjöds på 300-talet föll den i glömska tills
den återfanns 1773. Boken har ännu inte trängt in i det allmänna
medvetandet så det kan vara värt att påminna om Henoks
liknelser som är och förblir en tumme i ögat på den moderna
bibelkritiken och dess trista, förvärldsligade messiasprofetior. Den
Henokianska messianska profetian är det nämligen omöjligt att
omtolka eller felöversätta.
Den Smorde som skall ärva makten framställs som
Människosonen som vistades med Herren redan innan stjärnhimlen
skapades. Han är både Gud och människa. I övriga delar av
Henoks bok får Satansmyten sin mest elaborerade utformning. Den märkliga
skildringen av änglarnas fall har ådragit sig stort intresse i
ockulta kretsar, men detta tas ej upp i denna artikel.
Henoks (äv. Hanoks)
liknelser (1 Henok 37-71) ingår som den största av fem böcker i
den förkristna kompilationen Henoks bok. Böckerna härrör från
olika epoker och var väl kända under gammaltestamentlig tid och under
de första århundradena e.Kr. Henoks bok citeras bl.a. i Judas 1:14-15
samt konvergerar tydligt med Daniel 7. I det senare fallet är det oklart
vem som inspirerat vem. Henoks liknelser härrör troligen från
2-1:a århundradet f.Kr. även om vissa forskare hävdat att den härstammar
från 1:a århundradet e.Kr. med ledning av att den ej återfanns
bland skrifterna i Qumran, till skillnad från de andra delarna av Henok.
Men det faktum att skriften inte fanns i det gnostiska biblioteket har av andra
forskare förklarats med att Henoks liknelser måste ha betraktats som
heretiska av gnostikerna just pga. dess avancerade begrepp av kristlig karaktär.
I Henoks liknelser beskrivs ju Messias som eskatologisk frälsargestalt; som
Människosonen som vistades med andarnas Herre i
begynnelsen. Denne Människoson skall ärva makten på jorden.
Dessa begrepp var oacceptabla för gnostikerna som ju talade om en utomvärldslig
frälsning och såg det kroppsliga och världsliga som något
negativt. Hursomhelst visar prof. James C. VanderKam (“Enoch – A Man for
All Generations”) att det är ytterst osannolikt att Henoks liknelser
skulle vara av kristet ursprung.
När Henoks bok förklarades apokryfisk på 300-talet så kastade man i någon mening ut barnet med badvattnet. Henoks liknelser skiljer sig märkbart från de andra skrifterna som pga. sin apokalyptiska karaktär tillsammans med spekulationen kring de fallna änglarna och deras förkastliga förehavanden bl.a. uppmuntrade gnostisk dualistisk spekulation. Innan kyrkofadern Filastrius brännmärkte boken så uttryckte bl.a. Irenæus, Klemens av Alexandria, Tertullianus samt Origenes sin uppskattning av densamma. Henoks liknelser skiljer alltså ut sig men framstår fortfarande som kontroversiell på en punkt. När Henok till slut skälvande får träda fram för att få veta vem Människosonen är (detta var ju innan Jesu födelse) så inträffar en häpnadsväckande vändning. Henok får veta att han själv och Människosonen är ett. Detta mystiska perspektiv tycks vid första påseende svårsmält, men de paulinska begreppen är ju egentligen ganska nära detta, t.ex. den identitet med Kristus som Paulus uttrycker i Gal. 2:20. Enligt Genesis 5:21-24 så framgår det att Henok (Hanok) inte dog som de andra patriarkerna, utan han hämtades av Gud likt vad som skedde med profeten Elia. Detta har tolkats som att Henok trädde in i det eviga livet i Jesus Kristus. Ur detta perspektiv kan man förstå slutet i Henoks liknelser. I det följande översätter jag, så gott jag kan, ett par utdrag från Richard Laurences engelska översättning. Begreppet Messias (Den Smorde) förekommer på två ställen i Henok, begreppet Människosonen används på sexton ställen, Den Utvalde används fjorton gånger.
1 Henok 46:1-6: Där fick jag se tidens Äldste, vars huvud var vitt som ull, och invid honom fanns en annan vars ansikte var som en människas. Hans anletsdrag var mycket behagfulla, likt de heliga änglarnas. Då frågade jag en av änglarna som följde mig och som uppdagade alla hemligheter angående denne Människoson; vem han var och varifrån han kommer; och varför han vistades med tidens Äldste. Han svarade och sade till mig: Detta är Människosonen till vilken rättfärdigheten hör; hos vilken rättfärdigheten har dväljts; och som ska uppdaga alla de skatter som är fördolda; för andarnas Herre har utvalt honom; och hans rättrådighet har segrat inför andarnas Herre i evighet. Denne Människoson, som du ser, skall rycka upp kungar och mäktiga från sina troner; skall lossa de mäktigas tyglar, och krossa syndarnas tänder. Han skall slunga kungar från deras troner och riken eftersom de ej upphöjt och lovprisat honom, ej heller ödmjukat sig inför honom, genom vilken deras riken blivit dem givna. Tillika ska Han nedgöra de mäktigas anleten, fylla dem med förvirring. I mörker ska de bo, och maskar ska bli deras bäddar från vilka de aldrig kan hoppas att bli upplyfta, eftersom de ej har upphöjt andarnas Herres namn.
1 Henok 48:2-7: I den timmen kallades Människosonen fram inför andarnas Herre och inför tidens Äldste. Redan innan solen och dess stjärntecknen skapades, innan stjärnorna på himlen formades, gjordes hans namn känt inför tidens Äldste. Ett stöd skall han bli för de rättfärdiga och de heliga att luta sig emot så att de inte faller; och han skall bli ett ljus för nationerna. Han skall bli ett hopp för de som sörjer i hjärtat. Alla på jorden skall falla ner och dyrka honom; skall välsigna och upphöja honom och sjunga lovprisningar till namnet av tidens Äldste. Och för att detta skulle ske så har den Utvalde; den Gömde, funnits i hans närhet innan världen blev till, och i evighet. I hans närhet existerade han, och han har för helgonen och de rättfärdiga avslöjat visdomen som utgått från tidens Äldste; för han har bevarat de rättfärdigas lott.
Källor
Enoch – A Man for All Generations, James C Vanderkam, University of South
Carolina Press, 1995.
The Book of Enoch the Prophet, translated by Richard Laurence 1883, Wizards
Bookshelf, 1977.
Biblioteca Sacra (Enoch, a Man Who Walked With God), Vol 148 #591, 1991.
The Journal of Evangelical Theolological Society, JETS 21:2 (June 1978) / JETS
25:1 (March 1982).
© Mats Winther, 1999.
