Religionshistorikern och
psykologen Marie-Louise von Franz (1915-1998) menar i boken Alchemy:
An Introduction (Inner City Books) och i Mysterium Coniunctionis, del III att det finns ett intressantare alternativ än
att omtolka bibelns personifikation av Visdomen (Visheten) såsom den
helige Ande eller såsom anima Christi, dvs. Kristi själ innan
inkarnationen. Den sistnämnda tolkningen gjordes av medeltida teologer och
upprepas idag av många moderna teologer. von Franz’ idéer avviker
från detta. Det är djupsinniga teologiska spekulationer och går
ut på följande.
I bl.a. Ordspråksboken samt den
gammaltestamentliga apokryfen Salomos Visdom förekommer en feminin
personifikation av Visheten (grek. ‘Sofia’) som genom århundradena
har orsakat de kristna teologerna huvudbry. Den har tolkats som en feminin
aspekt av den helige Ande eller såsom anima Christi, dvs. Kristi
själ som existerande innan inkarnationen (i bild ofta framställd som
enhörningen). Anima Christi är ju identisk med det eviga Logos eller
Guds ord och fungerar därmed som personifikation av Visheten. Men von Franz
påpekar att om man följer den medeltida tolkningen, nämligen
översätter Visheten med den helige Ande eller anima Christi, närhelst
man möter begreppet, så tenderar det att eliminera en djup teologisk
innebörd genom att den feminina aspekten förlorar sig i den maskulina
treeniga gudsbilden där den ej hör hemma. Enligt von Franz har en
inneboende andlig längtan efter det feminina elementet lett till en regressiv
rörelse ner i materialismen, dvs. ner i Moder Jord och de uråldriga
matriarkaliska traditionerna. Ordet ‘materia’ kommer av ordet ‘moder’
och denna materia har fungerat som mottagare för en otillfredsställd
andlig längtan efter den feminina sidan. Oförmågan att hantera
ett centralt teologiskt problem har alltså lett till en stark
kompensation i och med den moderna materialismen som gradvis har överflyglat
den kristna traditionen. Den djupa kristna dogmatiken, angående Kristi
upptagande till himmelriket med sin kropp, samt jungfrufödseln, m.m., upplöses
till förmån för vulgära matriarkaliska begrepp. Vidare, hävdar
von Franz, är det moderna begreppet välfärdsstaten ett regressivt
derivat av ett ursprungligt begrepp om den demokratiska staten som skulle försäkra
individen dess frihet. Man kan i västvärlden se hur den ursprungliga
demokratiska staten långsamt blivit överflyglad av den matriarkaliska
välfärdsstaten som skall tjäna som en trygg moder. Istället
för att försäkra individerna om deras frihet blir deras trygghet
i fråga om materiell välfärd det egentliga målet. Som aldrig förr är staten intresserad av medborgarnas kroppsliga välbefinnande.
Därmed blir staten bärare av en modersprojektion och blir som en amma för
individen. Den tjänar inte längre som “faderlig” fostrare enligt
det demokratiska idealet. Enligt von Franz upplever den kristna västerländska
civilisationen en lömsk och diskret återgång till en negativ
form av matriarkat och totalitär materialism. Med detta följer en återgång
till depravation och moralisk upplösning. Bibelns beskrivning av de
matriarkaliska kananeiska kulturernas fördärvlighet har i modern tid beskrivits
som ett uttryck för kulturintolerans. Men bilden är kanske inte helt
osann. Det kan också ha varit en berättigad avsky som israeliterna kände
för människooffer, sexualiserad fruktbarhetskult och dryckeslag.
Samma fenomen rådde nämligen i Italien där etruskerna hade en
materialistisk utlevelsekultur samt i Kina där Shangkulturens människooffer,
avgudadyrkan, dryckenskap och korruption i ett slag avskaffades av Choufolket
som införde en patriarkalisk ordning och förklarade att det gudomliga
var osynlig ande.
von Franz’ synsätt förklarar den
trygghetsmani som människor lider av i dagens samhälle. Det beror på
att man är oförmögen att uppskatta den “moderliga aspekten”
av den existerande gudsbilden. I evangelierna framgår att Jesus av Nasaret
kraftfullt bekämpade den världsliga trygghetslängtan. Han uppmanade sina lärjungar att vara som fåglarna samt
inte tänka på pengar — “var dag har nog av sin egen plåga”.
Han presenterar istället en annan slags trygghet i form av Guds rike eller
himmelriket. Men den förverkligade versionen av Guds rike är något
som kristna tänkare alltid har haft svårt att ta till sig. Man föredrar
att se Guds rike som enbart utomvärldsligt och faller därmed, i
praktiken, tillbaks till en världsliga utopiska ideal. Vissa kristna
teologer vill till och med bortförklara gudsrikeförkunnelsen såsom
varande “Jesu eskatologiska misstag.” Men sannolikt innebär
förkunnelsen att Guds rike finns här och nu. Det motsäger nämligen
inte framtidstranscendens (permanent framtida). Förkunnelsen är dubbelsidig.
I
den västerländska kulturen ser vi idag ett återuppväckande
av diverse negativa matriarkaliska element såsom exempelvis det välbekanta
syndabocktänkandet. Enligt M-L von Franz beror
matriarkaliseringen på att den judaiskt-kristna traditionen ej tillräckligt
medvetet har bearbetat modersarketypen. Guds rike har istället, förenklat
uttryckt, blivit avkaffat och blivit exklusivt framtidstranscendent. von Franz
vill istället lyfta fram en avancerad medeltida tolkning som aktualiserats av
Thomas av Aquino. Enligt den teorin alstrade Gud, innan han
skapade världen, en kreativ intelligens som existerar i bakgrunden och inne
i tingen själva. Den feminina kreativa intelligensen, i medeltida
skolastisk tappning anima mundi, ska ej identifieras med någon av
de tre personerna i treenigheten. Det är ett andligt kontinuum som orsakar
de meningsfulla sammanhang i vilka tingen existerar. Det är därför
som världen är varken ett kaos eller en maskin. Aquinas delade detta
kontinuum (‘nous poiétikos’) i två och hävdade att det
delvis existerade i människosjälen, såsom varande principen
bakom det mänskliga medvetandet. Den andra delen var Visdomen såsom
hon omnämns i gammaltestamentlig litteratur.
Från teologisk synpunkt är det
knappast långsökt att hävda att Gud i begynnelsen förutom världen
även skapade en överjordisk sfär samt i människan
implanterade en själslig fakultet som gör att hon kan relatera till
Gud —en slags gudomlig grammatik. Guds rike framstår härmed som den
karakteristiskt feminina komponent som tillhandahåller den trygghet och
inre vila som människor längtar efter. Därmed är denna längtan
inte längre materiell. Det är nämligen en skapelse som är överlagrad
den världsliga skapelsen och som man kan träda in i redan under
livstiden. Enligt denna tolkning öppnade Kristus porten till gudsriket
för att människan skulle undgå materialismen. Men genom ett
konsekvent undervärderande av denna sida av kristendomen råder idag en
tragisk situation både i samhället och i de religiösa samfunden.
Alltså: om vi till treenigheten skulle tillfoga en djupsinnig spekulation
kring gudsriket så skulle materialismens momentum förminskas. Att Guds rike
är nära i tid och rum är då inget eskatologiskt misstag.
© Mats Winther, 1999.
